Så, nu till det viktigaste: jag kommer inte blogga mer på vimmelkantig, utan flytta HIT (jenniferstroud.blogg.se) för att den har en mer fördelaktig adress för marknadsföring. Vimmelkantig kommer fortfarande finnas kvar, men jag kommer inte uppdatera. Samma blogg, fast ny adress. Inga konstigheter.

Jag skulle bli överlycklig om ni fina människor som brukar kika in här, flyttar med mig.
Det skulle förvandla fjärilarna i magen till stora flygödlor. För ni gör ju mig så himla glad.

(http://jenniferstroud.blogg.se)

Igår var det så fint väder att jag bestämde mig för att gå en långpromenad. Det var också himla lerigt, tur då att jag hade sprillans nya (röda!) stövlar.


Den lilla ponnyhästen fick följa med.


Fisken hoppade glatt i ån.


Fast på sjön låg isen fortfarande kvar.


På hemvägen hälsade vi på Herr och Fru kanadagås som flyttar hit varje vår. De brukar umgås med våra ankor och trumpeta på morgonen.


Sedan bakade jag en stor jordgubbstårta för mamma skulle nämligen ha kalas på kvällen. Finlördag!

Innan Sture flyttade in hos oss hade jag aldrig använt min webcam, men nu går den varm. Datorn är ju så himla intressant tycket Sture, dessutom är han ju söt som sockervadd, så det är svårt att låta bli. En liten bildkavalkad:

Galaxens minsta kisse, som vågar sig fram för att nosa på mig. Detta var en av de första kvällarna, och vi var fortfarande lite läskiga. Därför blev jag så himlahimla glad när han vågade sig fram.


Sedan somnade han såhär. Helt allvarligt. Förstår inte riktigt hur det kan vara skönt. Fast om man är riktigt trött går väl till och med ansikte-axel varianten an.


Han fick syn på sig själv i webcamen och bestämde sig för att attackera sig själv. Jag fick en svans-mustach på köpet.


Och såhär tigger han uppmärksamhet. Sätter sig demonstrativt på mitt tangentbord, framför skärmen och stirrar ut mig. "Titta på mig. Titta på MIG! TITTA PÅ MIG DÅÅ!" Så söt.


Här ska hela familjen titta på svt-play. Synd bara att det är så svårt att se något bakom en katt.


Här sitter vi och kvällsfilosorerar, dricker te (japp, Sture dricker te, fast bara om det är mjölk i) och skriver synopsis.
Som taget ur en Astrid Lindgren saga.
"Du och jag, Jennifer."
"Du och jag, Sture."
(min knäppa tröja är min pyjamas, jag målade den för x antal år sedan tillsammans med galaxens bästa Jenny)

Jag sov middag bredvid den här filuren idag. En fluffboll som älskar att kela. Dessutom sover han endast på rygg, så att det blir enkelt för mig att klia honom på magen.

Mamma Dolly var också med, men hon ville hellre leka kurragömma än vila.

Solskensfrukost ackompanjerad av vårens alla fåglar.


Trevlig överraskning utanför porten. Heja våren! (Idag visar termometern 18 grader i solen!)


Stures första utomhuspromenad. Lite läskigt om man är en liten kissekatt (speciellt om man möter stora lurviga hundar), men också väldigt spännande.

Igår lagade jag en supergod, och superlätt pasta. Jag tänkte dela med mig av receptet. Bra va?


Ungefär det här behöver du: 1kg handpillade räkor, 1 vitlök, färsk basilika, 2dl lätt cremé fraiche, cayennepeppar, pasta och olivolja.


Skala och skiva vitlöken i tunna skivor. Stek dem knapriga i olivoljan.


Koka en pasta du gillar. Jag tog tagiatelle.


När vitlöken är färdig häller du på cremé fraiche och basilika.


När pastan kokat klart; spara 1 dl av kokvattnet och blanda med cremé fraichen.


I med cayennepeppar, lite salt och peppar. Låt det koka upp.


När det kokat ett tag, åker räkorna i.


Smyg till den nyfikna katten en liten räka.


Klart att äta!

Idag:
Jag har en ny klänning.
Galaxens finaste katt.
Och vårspring i benen.

Idag steg jag upp tidigt-tidigt för att tvätta. Var helt okej, för när jag slängt i den första tvätten hade jag tid att äta en riktigt god långfrukost. Mannagrynsgröt är nog det bästa att äta på morgonen. Herr Dostojevskij gjorde mig sällskap. Jag skrev min World Literature i svenska på Brott och Straff i gymnasiet, så jag har redan läst den tre gånger innan (första gången var den väldigt seg, andra och tredje gången älskade jag den). Ska dock bli spännande att se hur det är att läsa den utan att behöva analysera någonting. Bra, hoppas jag. Om inte annat är ju omslaget fint att titta på.

Förresten, termometern visar 16,9 grader idag! I solen, förstås. Men ändå. Hur bra som helst.

Jag har blivit en liten promenadoman. Det är nog det bästa jag vet just nu, promenader alltså. Idag kikade solen fram så jag och John passade på att gå på en tre timmar lång promenad. John visade mig fågeltornet vid Teleborgs-slott, så himla konstigt att jag missat det. När snön försvunnit och alla fåglar återvänt ska jag packa matsäck och sitta där och spana en tidig morgon. På hemvägen sprang vi på en rolig liten målning på en väldigt giftig fisk.

Några bilder från dagens promenad. Det var välbehövligt att andas frisk vårluft, trots att snön låg tung på marken. Fåglarna kvittrade högt ändå. Det var alldeles tyst och stilla utomhus. Dock halkade jag på en blöt rot och slog i backen, så min ena fot och knä är lite mörbultade. Jag kurerar dem med lite mys i soffan med galaxens tröttaste katt.

Jag befinner mig på landet för några dagar, andas vårluft och går långa promenader på leriga grusvägar. Det gör inte så mycket att kängorna täcks av lera, det betyder att tjälen har släppt och våren är här. Det känns mycket lättare i hjärtat när fåglarna börjar sjunga sina vårsånger redan innan solen gått upp. Snart täcks marken av nytt gräs och knopparna brister. Något annat som får hjärtat att kännas lite bättre; när jag visslade på hästarna idag, gnäggade älsklingshästen och gallopperade fram till mig. Hur fint? Jag smälte lite inombords och kramade honom extra hårt.

Dock saknar jag den tedrickande, vita katten, Sture något fruktansvärt. Efter bara två dagar. Så går det när man skaffar en för fin katt. Dessutom försöker jag fotografera skolarbete, men min självkritiska sida med prestationsångest och annat kul tar över och ingenting är bra nog. Det är skönt på ett sätt, för det hjälper mig att prestera bättre och fortsätta utvecklas, men samtidigt måste det vara klart imorgon och då blir det lite jobbigare. Jag ska sova på saken, det blir alltid bättre då.

Idag är jag så fruktansvärt oinspirerad, det blir så när dagarna flyter ihop i en enda grå massa. Vi tittar på lite gamla bilder som får mig att tänka på vår i stället.

En frukost i min gamla lägenhet Boris för tusen år sedan. Observera den enorma matteboken i bakgrunden, den var min frukostkompis (och lunch-, middag- och kvällsmatskompis) i ett par månader (så går det när man struntar i att plugga matte i 2 år och måste panikgöra allt på slutet).


Första knopparna en tidig vårdag.


Nykläckta ankungar med världens mjukaste dun.


Att ligga på en brygga och kisa upp i himlen.


Första barfotapromenaden.

Vi tar en liten titt i vårt kök!


Våra oförskämt fina stolar var ljust träfärgade innan, kantstötta och slitna. Likaså bordet. Jag slipade och målade en hel helg, och såhär blev det. Superfint. Dessutom blev det mycket färg över till annat.


Mattan kom vi över på Erikshjälpen för en hundring, den passar perfekt till stolarna.


Gardinen är från Emmaus och lampan är egentligen en barnrumslampa från IKEA. I fönstret står kryddor och några växter som mosats av en Sture.


Där står också ett rayogram som jag gjorde i höstas på fotografik-kursen.


På väggen hänger en tavla som John har målat.


På en annan vägg hänger hyllan som jag och John snickrade ihop. Där bor nu allt vårt té, oboy, finaste brickan, ett annat rayogram, en liten kamera och två elefanter.


En annan elefant är bosatt ovanför spisen, den brukar hålla koll på tiden åt mig när jag lagar mat.


Det är ju inte bara vår matplats, utan också Stures. För att folk inte ska ta fel har vi ett fint litet vykort som min mamma skickat till oss, ser precis ut som en Sture.

Igår invigde jag och min galaxhjälte fredagen (och våren) med årets första glass!


Vi satt i solen bredvid en fin cykelkorg.


När vi kom hem lagade vi en supergod sallad med varm paprika, avokado och rostade sojabönor. Vi gjorde egen dressing också. Galet gott!


Senare på kvällen var det dags för bio, till vår stora förtret pudersnöade det lite. Fast, tänkte vi, det gör ju inget när man ändå ska sitta i en biosalong i några timmar framöver.


Men, när vi kom ut från biosalongen var hela marken täckt av snö. Usch och fy. Idag ser man dock asfalten igen, men ändå. Ingen mer snö nu, tack.

Förresten, ni som inte sett Black Swan än, gör det! Den är helt fantastisk på alla sätt och vis. Jag var helt mållös efteråt.

Idag steg jag upp tidigt och skrev uppsats, sedan bar det iväg på min andra körlektion. Det gick bra, ingen dog eller skadade sig. För att undkomma snö-regn-stormen fikade vi på Askelyckan, jag åt biskvi (min favoritbakelse, just nu) och drack téet stormvarning, passande nog. Sedan storhandlades det för någon vecka frammåt. Det var galet mycket folk och väldigt stimmigt. Så, nu är jag helt slut i både huvudet och kroppen. Jag säger godnatt och myser ner mig under ett täcke med en varm katt resten av kvällen. Imorgon blir det bio med galaxens bästa.

Först: Tack, för alla finafina kommentarer. Ni är bäst.

Idag pluggar jag med huvudvärk och sånt, inte så roligt. Så istället får ni följa med Sture en helt vanlig dag.


Vaknar. Detta är min nya favorit morgon-sovplats. Speciellt efter att matte puffade upp filten. Här har jag nära till fönstret, där jag spanar på fåglar, dessutom ser jag om mina människor vaknar för att ge mig mat.


När jag ätit frukost brukar jag inspektera matte när hon gör sina morgonsysslor från handfatet. Dock håller jag koll på kranen, ibland kommer det vatten därifrån. Det är läskigt, men också spännande.


Sedan går jag på upptäcksfärd. Jag vill nämligen bli äventyrare när jag blir stor så jag måste öva mycket.


Toapapper är min bästa leksak. Jag brukar rulla ut så mycket jag kan på så kort tid som möjligt. Mina människor blir dock inte så glada..


Jag klär ut mig till mumie, och sover en stund.



Vaknar, äter och leker lite mer.


Sedan går jag och lägger mig för kvällen. Detta är min favoritplats att sova på kvällen. Supermysigt och ombonat med tyllkjolar och allt.

Igår somnade galaxens finaste farfar in. Han som alltid drog dåliga skämt ("det är kallare idag än ute" och "när firar bina jul? När julen är för-bi!") som han alltid skrattade gott åt. Han som var den snällaste och mest hjälpsamma farfarn jag vet. Han som alltid var så kärleksfull mot alla han mötte. Han som, trots sina 86 år, fortfarande hade korpsvart hår och röjde ute i skogen. Han som jag prickade bingolotto med varenda kväll när jag var mindre, trots att det inte alltid var bingolotto på tv. Han som drog med stora stockar hem från skogen och sa: "Titta Jennifer, detta är Näckens fot!" Min finafina farfar.

I början av Februari fick han beskedet cancer, i lungorna, benmärgen och i lymfkörtlarna. Det fanns inget att göra, förutom att vänta. Han tog dock beslutet att avsluta alla behandlingar för att skynda på det hela (därför blev ett halvår till ett par veckor), han saknade farmor. Det är sorgligt och ofattbart. Att min farfar, som aldrig varit sjuk, är borta. Trots detta är det ändå en lättnad. Han slipper ha ont, i hjärtat och i cancerkroppen. Nu är de tillsammans igen, farmor och farfar.

Idag ringde väckarklockan redan klockan 8 (John skulle upp tidigt), men det gjorde inte så mycket, för när jag slog upp ögonen såg jag en blå himmel för första gången på evigheter.


Det firade jag med mannagrynsgröt och björnbär till frukost.


Mina vårigaste kläder åkte på för en promenad runt Växjö-sjön.



Det var galet mycket folk ute, joggare, pensionärer och småbarnsfamiljer. Inte konstigt egentligen, det var ju perfekt promenadväder. Jag behövde inte ens halsduk och vantar. Fantastiskt fint.



Jag träffade på ankorna (eller "kacka" som en liten pojke vid sjön sa) som bor vid strandbjörket.


När jag ändå var i närheten hälsade jag på galaxens finaste farfar på sjukhuset.


När jag kom hem några timmar senare visade termometern nästan 10+, helt galet. Hur tusan gick det till?


Jag lagade mat som jag åt ute på balkongen, ihopvirad i ett par filtar med en nyfiken katt kring fötterna. Vet ni? Nu är det äntligen vår. Det gör mig helt obeskrivligt glad, som jag har väntat!

Jag har länge saknat min lugg och den lite kortare pagen, men snål smålänning som jag är (plus att jag sparar till en fin ny vän, i form av en kamera) har ett frisörbesök känts lite för onödigt. Men idag fick jag nog, så jag övertalade John att agera frisör. En halvtimme senare hade vi täckt badrumsgolvet i hår och sparat 400kr. Fantastiskt fint.


Tänk, vilken duktig pojkvän jag har!

Jag är galet långsam med bilderna från Los Angeles, men jag har så mycket annat att pyssla med. Här är i alla fall näst sista delen av vår resa:


En kväll var vi och tittade på en NHL-match på Staples Center. Min familj är hockeygalen (alla utom jag och mamma ungefär) så det var ett måste. LA Kings mötte Chicago Blackhawks.


Min glada pappa (+suddiga mamma och syster) innan match.


Det var galet mycket folk.


Så var matchen igång. Det var ungefär precis som det ser ut på film, folk skriker och hejar tills öronen gör ont. I stället för ismaskin hade de unga tjejer i push up och magtröja som skrapade isen. Hemmalagets maskot sprang runt och hällde popcorn över bortalagets supportrar. Knäppt, men underhållande.



I pausen hade de häftiga ljusshower och folk tävlade om en bil i "hela havet stormar".


Chicago Blackhawks vann efter en jämn och faktiskt väldigt spännande match.

En annan dag var vi på Los Angeles Zoo.






Innan tyckte jag att flamingos var lite magiska sådär, men efter att ha sett dem här upplever jag bara dem som hotfulla och lite läskiga. Fortfarande lika vackra, men charmen försvann när de slogs och bråkade. Synd, de är ju så fina egentligen.











Girafferna var mina favoriter, de hade grävt ur deras inhängnad så besökarna stod i ögonhöjd med dem. Väldigt mäktigt, och så kan man ju inte annat än älska deras galna tungor och beslöjande ögonfransar.






Tigrar har lite större tassar än min fina John.







Inne på området såg vi förutom en massa inhägnade djur också ett dussin vilda kolibrier. Jag lyckades fånga en av dem på bild. Himla fina (och snabba) små varelser.

Idag pussade jag (eller, snarare blev attackerad) Sture hejdå, för jag skulle nämligen träffa Jenny en stund innan skolan för lunch och kameraköp.


Hej Jenny! Hon sa "Jag ser glad ut på varenda bild, så på denna ska jag se allvarlig ut." Lyckades väl sådär.. Hon köpte en liten fin orange canon, och vi satte oss för att äta lunch.


Bakad potatis med sallad, vitlökssås och galet god fetaost. Jag åt tills magen sprack, kramade Jenny hejdå och åkte till skolan. Där redovisade jag och umgicks med alla fina klasskompisar.


När jag kom hem lagade jag mat och Sture var väldigt nyfiken på vad som försigick. Han klättrade på lådhandtagen för att komma upp på diskbänken, till slut fick han sitta på diskbänken, fast på säkert avstånd från köttfärsen.


Till köttfärsåsen kikade jag på detta klippet för tredje gången. Det är nog det roligaste jag sett, precis min sorts humor. John härmade honom när jag sminkade mig idag och det slutade med eyeliner över halva kinden för att jag skrattade så mycket. Hysteriskt roligt!

Igår letade vi fram glöggen från i julas och värmde lite. Till det åt vi supergoda, hembakta kakor som en vän bakat till oss som betalning för 2 byråer vi gav bort. Fint och lyxigt. Perfekt sätt att avsluta en trött måndag på.

Det var en knäpp, men fin, helg. Vi snickrade en fin hylla, jag stötte på ett gäddhuvud på en gren (så himla knäppt), träffade världens bästa Jenny, bakade galet goda scones med linfrö och hasselnötter, klappade glada hundar, somnade med en tjock katt på magen och bara trivdes. Min kamera led dock av batteribrist så det blev inte så många bilder. Fin helg ändå.
Nu ska jag snart ta min första körlektion (ja, jag är en av få skogstroll som inte har körkort än, men det ska det bli ändring på) jag är galet nervös. Fast, det ska nog gå bra ändå.