I lördags bar det av hem till Jennys föräldrar. Där hittade jag en Jenny och en helt enorm katt. Klump heter han.




Vi gick på promenad med hennes sötknäppa hundar.



När vi kom hem igen pysslade vi med lite origami.


Lite knepigt, men det blev ett par elefanter och (nästan) två svanar!


Vi bakade tigermuffins med mintchoklad.


Vi dansade lite under tiden muffinsen gräddades.


På med glasyr!


Och pussa lite på galaxens sötaste Skrållan.



Sedan var det dags för middag hemma hos mina föräldrar. Jenny och hennes fina föräldrar var bjudna, som tack för att Sven hjälpte oss med mammas pass inför Los Angeles-resan. Praktiskt nog bor vi grannar (3km genom skogen, men det räknas som grannar när man bor mitt ute i skogen).


Världens bästa efterrätt. Smält after eight på päronhalvor och glass! Så galet gott.


Efter några timmars pratande och skrattande i vår soffa åkte våra fina gäster hem. Då var det bums i säng med en trött katt på magen. Finfin lördag!

Jag har galaxens finaste vänner. Det är jag helt övertygad om. En av de allra bästa (bästbästa) heter Jenny. Hon är finurlig och dramatisk, fast ändå med fötterna på jorden. Precis som jag älskar hon hästar, fyrbenta vänner i alla former egentligen. Jenny är världsbäst på att sjunga och när hon blir stor ska bli allra bäst på att sjunga opera. Hon är en sådan vän som alla behöver. Vi umgicks hela tiden innan, red flera mil, åt hallon och kladdkaka, badade i grumligt sjövatten, detektivade och filosoferade om livet. Nu sjunger hon dock opera i Stockholm så vi ses inte alls lika mycket längre. Det gör lite ont i hjärtat, men det blir desto finare när vi ses. Nu har vi inte träffats på superlänge och jag går nästan av på mitten av saknad. På lördag ses vi igen. Det kommer bli kalas.

Ikväll är jag och Sture ensamma hemma, så vi myser i soffan framför Scrubs och planerar inför framtiden. 2011 kommer nog bli ett alldeles förträffligt år.

(Är inte nyvakna katter det finaste som finns? När de ser ut som ett yrväder i pälsen och sträcker på sina små tassar.)

Galaxens finaste.

Tisdagsklänning.


Tisdagsfika.



Tisdagskatt.


Tisdagsmiddag.

Söndagar är mysdagar, så därför mötte vi upp Love och Anna för att bada på äventyrsbadet här i Växjö. När vi badat oss alldeles trötta och hungriga begav vi oss hem till mig och John för att äta middag.


Vi gjorde egen pizza! En halva var. Min var täckt av sparris, valnötter, fetaost, champinjoner och avokado. Galet gott.


Sture styrde och ställde vid datorn, han tyckte att vi skulle titta på det här klippet med bästa Anders & Måns.


Brownies i kladdkaksform till efterrätt.


Vi satt och pratade länge om stormar och studsmattor. Men när det blev så sent att Sture somnade så här i Loves knä förstod vi att det var dags att kramas hejdå. Mysigaste söndagen på länge.

I lördags hade vi spelning med Oxford Circus på Uffe's källare. Eftersom vår trummis har flyttat till London, träffades vi tidigt på förmiddagen för att öva med vår inhoppare.


Här är han, förresten. Brusig och suddig, men galet bra på trummor.


Peppande ord på väggen, bra om man är nervös inför en spelning.


I pausen mellan rep och spelning hann vi med att titta på Peter Pan. Där fanns det superglada barn som på riktigt trodde att de kunde flyga (en liten flicka sprang upp från publiken och runt på scenen medan hon flaxade med armarna). Barn är så himla härliga.


En liten snabbis hem för att klappa katt och dricka té.


I väntan på att få gå på scen spelade vi lite skitgubbe. Sedan poff paff var det vår tur. Det gick verkligen superbra. Jag blir så himla lycklig i magen av att spela ihop med de finaste människorna i galaxen. Efteråt var vi så trötta att det enda vi orkade var att somna framför en film. Fin kväll med superfina människor.
(Om ni vill se bilder från spelningen kan ni klicka här.)

Jag har fått dille på allt som är mintgrönt (det måste ju vara den bästa färgen någonsin) och klädde därför om min kalender i ett mintgrönt papper. Små kaniner och en katt som jag målat i paint fick också vara med. Så ser min tvåtusenelva-kalender ut, vårigt fint i vintermörkret.

Vintern är inte min vän just nu. Jag vill ha gnistrande frost, pudersnö och tända ljus, inte grådaskigt regn och isgator. Inte alls. Jag går sönder lite när jag tänker på att det bara är Januari och flera månader kvar till riktig vår. Det gör mig rastlös, men alldeles för trött för att göra något annat än att ligga under täcket och läsa en bra bok.

Bästa Mumin gör mig därför sällskap om dagarna numera.

Jag fyller lägenheten med växter för att skynda på våren lite.


Den finaste tekannan jag sett och en bollig växt på köksbordet piggar upp frukosten lite.


Jag och John har förvandlat vårt sovrumsfönster till en djungel. När man kisar och tittar ut kan man nästan tro att det är träden utanför, och inte krukväxter, som är gröna.


En rosa blomma har fått flytta in och står nu på soffbordet. Lite finare, och man kan nästan nästan tro att det är vår i luften.

Molly.

Jag har varit bortskämd med att alltid ha djur. Pälsbeklädda vänner i alla dess former. Charmiga hundar, fantastiska hästar och tillgivna katter. Fina små följeslagare. Alla lika älskade fast på olika sätt. Jag måste ha en liten (eller stor) pälsboll till vän nära mig annars är jag inte hel. Det har jag förstått nu när jag flyttade ifrån landet (på riktigt) in till staden. Hjärtat är så tomt utan en varm nos som väcker en på morgonen. Jag längtar så att jag går av på mitten tills en liten krabat flyttar in hos oss. Än har vi inte hittat någon som passar oss (antingen är den för dyr för ett par studenter eller så bor den alldeles för långt bort), jag letar i tidningen och på internet varje dag. Till slut så hittar vi väl också en vän.

Det roligaste, sötaste och knäppaste jag sett på länge. Kan inte sluta skratta.

Ett par mjuka små vänner som föddes hos oss för något år sedan.

Jag kan knappt vänta tills små trampdynor tassar fram på vårt golv i lägenheten. En liten vän som lägger sig nära när man sover och värmer frusna fötter med sin varma mage. En filur med mjuk päls som tuggar på skorna fast den inte får. Idag har vi svarat på en annons på blocket, jag har en fäbless för svartvita katter med tuffsig päls så det var svårt att låta bli. Hoppashoppas att den vill flytta in hos oss.

En sådanhär.



Eller en sådanhär.

Jag skulle vara lite lyckligare med en skrynklig liten krabat i mitt liv.

(bilder via weheartit.com)

Idag drog jag på mig höstkängorna och tog en lång promenad i skogen.


Hejdå sommaren.


Fina, nyfikna hästar.


Som en trollskog.



Så himla fint och rogivande att strosa runt helt ensam i en tyst granskog.


Höst! Äntligen.


Jag hittade ett fint litet kantarellställe med stora kantareller. De räckte till ett par kantarellsmörgåsar.


Så himla fint.

Dimma visar sina rena tänder.


Saltstensfotboll.


Puss.

Söta Roxie.


Och hans rena mamma.


Finaste hästen med den mjukaste mulen.