viktigt viktigt


Så, nu till det viktigaste: jag kommer inte blogga mer på vimmelkantig, utan flytta HIT (jenniferstroud.blogg.se) för att den har en mer fördelaktig adress för marknadsföring. Vimmelkantig kommer fortfarande finnas kvar, men jag kommer inte uppdatera. Samma blogg, fast ny adress. Inga konstigheter.

Jag skulle bli överlycklig om ni fina människor som brukar kika in här, flyttar med mig.
Det skulle förvandla fjärilarna i magen till stora flygödlor. För ni gör ju mig så himla glad.

(http://jenniferstroud.blogg.se)

prick


Idag:
Jag har en ny klänning.
Galaxens finaste katt.
Och vårspring i benen.

om världsligheter och sånt

Min bästa vän är flera. Jag kan inte rangordna bland de finaste människorna i galaxen.

När jag borstar tänderna brukar jag tandborst-pussas med min finaste. Det är både knäppt och mysigt.

När jag lagar mat blir hela köket en enda röra, jag är så hafsig när jag lagar mat. Fast, det gör ingenting för det blir godast så.

Jag är rädd för att förlora mina bästa personer. Världen blir så grå utan dem.

Den värsta känslan är att känna sig otillräcklig. Då är hela världen som en blaskig novemberdag. Usch.

Den bästa känslan är den man får av att galoppera på en mjuk stig, att fuldansa till bra musik med fina vänner, att tandemprata, att mysa ner sig under tusen filtar en kall vinterdag med någon man tycker om. Ungefär.



Jag är bäst på att se livet lite som en saga. Att fokusera på de fina sakerna, och ibland (eller mest hela tiden) fantisera ihop ett och annat. Det gör ju allt så mycket roligare. Det gör också att jag är bäst på att överdriva. Hela tiden.

Jag är sämst på att diska och att känna lagom mycket. När jag känner något gör jag det supermycket. Superglad eller superledsen (dock är jag ganska bra på att dölja det sista).

Jag lyssnar på fin musik som gör magen alldeles bubblig och hjärtat alldeles varmt.

Jag pratar mest hela tiden. Snabbt och med bred småländska. Ibland stammar jag lite, mest när munnen försöker hålla samma tempo som hjärnan, då blir det knasigt.

Jag tycker om pussar i nacken, mjuka mular, vänner som skrattar högt åt knäppa saker, citroner, böcker, klarinetter och mjuka trampdynor.



Kärlek är allt. Inte bara romantisk kärlek, utan kärleken allt annat också. Om människor älskade lite mer skulle världen vara en lite finare plats.

I somras rensade jag ogräs, pussade på finaste och försökte förstå att jag faktiskt klarat IB.

Sist jag grät var jag antagligen ledsen. Jag minns faktiskt inte när jag grät sist, sedan snön kom har jag hoppat fram på små moln. Snö är ju så fint. Det blir lite som en Harry Potter-jul.

När jag vill tänka så gör jag det. Helt enkelt.

När jag bakar så bakar jag något med kakao i. För kakao är ungefär det bästa som finns.

Just nu tänker jag på tonfisk och glitter.

Idag har jag skrivit en bildanalys till fotografiken, fixat julklappar och diskat ett berg av disk.

Ikväll ska jag mysa ner mig under en filt och titta på Harry Potter.



Imorgon kommer jag födelsedagsfika för Johns lillebror.

Min mobiltelefon är lite rosa, supersmal och proppfull av finafina sms från mina bästa människor.

När jag vaknar på morgonen är jag alltid vrålhungrig. Fast det gör inte så mycket, för frukost är ju nästan det bästa som finns.

Om jag var ett djur skulle jag vara en utter. De är ju så himlahimla fina. Titta bara här och här!



(bilder via weheartit.com)


Hej internet, hej världen.

Här ska jag spara utflykter, nästippspussar, lurviga katter, sol, nytt gräs under fötterna, äventyr, snöstormar och kärlek. Fina minnen som fyller hela magen med galopperande vildhästar, helt enkelt. Som en stor skattkista.

Puss

RSS 2.0