Så, nu till det viktigaste: jag kommer inte blogga mer på vimmelkantig, utan flytta HIT (jenniferstroud.blogg.se) för att den har en mer fördelaktig adress för marknadsföring. Vimmelkantig kommer fortfarande finnas kvar, men jag kommer inte uppdatera. Samma blogg, fast ny adress. Inga konstigheter.

Jag skulle bli överlycklig om ni fina människor som brukar kika in här, flyttar med mig.
Det skulle förvandla fjärilarna i magen till stora flygödlor. För ni gör ju mig så himla glad.

(http://jenniferstroud.blogg.se)

Igår var det så fint väder att jag bestämde mig för att gå en långpromenad. Det var också himla lerigt, tur då att jag hade sprillans nya (röda!) stövlar.


Den lilla ponnyhästen fick följa med.


Fisken hoppade glatt i ån.


Fast på sjön låg isen fortfarande kvar.


På hemvägen hälsade vi på Herr och Fru kanadagås som flyttar hit varje vår. De brukar umgås med våra ankor och trumpeta på morgonen.


Sedan bakade jag en stor jordgubbstårta för mamma skulle nämligen ha kalas på kvällen. Finlördag!

Innan Sture flyttade in hos oss hade jag aldrig använt min webcam, men nu går den varm. Datorn är ju så himla intressant tycket Sture, dessutom är han ju söt som sockervadd, så det är svårt att låta bli. En liten bildkavalkad:

Galaxens minsta kisse, som vågar sig fram för att nosa på mig. Detta var en av de första kvällarna, och vi var fortfarande lite läskiga. Därför blev jag så himlahimla glad när han vågade sig fram.


Sedan somnade han såhär. Helt allvarligt. Förstår inte riktigt hur det kan vara skönt. Fast om man är riktigt trött går väl till och med ansikte-axel varianten an.


Han fick syn på sig själv i webcamen och bestämde sig för att attackera sig själv. Jag fick en svans-mustach på köpet.


Och såhär tigger han uppmärksamhet. Sätter sig demonstrativt på mitt tangentbord, framför skärmen och stirrar ut mig. "Titta på mig. Titta på MIG! TITTA PÅ MIG DÅÅ!" Så söt.


Här ska hela familjen titta på svt-play. Synd bara att det är så svårt att se något bakom en katt.


Här sitter vi och kvällsfilosorerar, dricker te (japp, Sture dricker te, fast bara om det är mjölk i) och skriver synopsis.
Som taget ur en Astrid Lindgren saga.
"Du och jag, Jennifer."
"Du och jag, Sture."
(min knäppa tröja är min pyjamas, jag målade den för x antal år sedan tillsammans med galaxens bästa Jenny)

Jag sov middag bredvid den här filuren idag. En fluffboll som älskar att kela. Dessutom sover han endast på rygg, så att det blir enkelt för mig att klia honom på magen.

Mamma Dolly var också med, men hon ville hellre leka kurragömma än vila.

Solskensfrukost ackompanjerad av vårens alla fåglar.


Trevlig överraskning utanför porten. Heja våren! (Idag visar termometern 18 grader i solen!)


Stures första utomhuspromenad. Lite läskigt om man är en liten kissekatt (speciellt om man möter stora lurviga hundar), men också väldigt spännande.

Igår lagade jag en supergod, och superlätt pasta. Jag tänkte dela med mig av receptet. Bra va?


Ungefär det här behöver du: 1kg handpillade räkor, 1 vitlök, färsk basilika, 2dl lätt cremé fraiche, cayennepeppar, pasta och olivolja.


Skala och skiva vitlöken i tunna skivor. Stek dem knapriga i olivoljan.


Koka en pasta du gillar. Jag tog tagiatelle.


När vitlöken är färdig häller du på cremé fraiche och basilika.


När pastan kokat klart; spara 1 dl av kokvattnet och blanda med cremé fraichen.


I med cayennepeppar, lite salt och peppar. Låt det koka upp.


När det kokat ett tag, åker räkorna i.


Smyg till den nyfikna katten en liten räka.


Klart att äta!

Idag:
Jag har en ny klänning.
Galaxens finaste katt.
Och vårspring i benen.

Idag steg jag upp tidigt-tidigt för att tvätta. Var helt okej, för när jag slängt i den första tvätten hade jag tid att äta en riktigt god långfrukost. Mannagrynsgröt är nog det bästa att äta på morgonen. Herr Dostojevskij gjorde mig sällskap. Jag skrev min World Literature i svenska på Brott och Straff i gymnasiet, så jag har redan läst den tre gånger innan (första gången var den väldigt seg, andra och tredje gången älskade jag den). Ska dock bli spännande att se hur det är att läsa den utan att behöva analysera någonting. Bra, hoppas jag. Om inte annat är ju omslaget fint att titta på.

Förresten, termometern visar 16,9 grader idag! I solen, förstås. Men ändå. Hur bra som helst.

Jag har blivit en liten promenadoman. Det är nog det bästa jag vet just nu, promenader alltså. Idag kikade solen fram så jag och John passade på att gå på en tre timmar lång promenad. John visade mig fågeltornet vid Teleborgs-slott, så himla konstigt att jag missat det. När snön försvunnit och alla fåglar återvänt ska jag packa matsäck och sitta där och spana en tidig morgon. På hemvägen sprang vi på en rolig liten målning på en väldigt giftig fisk.

Några bilder från dagens promenad. Det var välbehövligt att andas frisk vårluft, trots att snön låg tung på marken. Fåglarna kvittrade högt ändå. Det var alldeles tyst och stilla utomhus. Dock halkade jag på en blöt rot och slog i backen, så min ena fot och knä är lite mörbultade. Jag kurerar dem med lite mys i soffan med galaxens tröttaste katt.

Jag befinner mig på landet för några dagar, andas vårluft och går långa promenader på leriga grusvägar. Det gör inte så mycket att kängorna täcks av lera, det betyder att tjälen har släppt och våren är här. Det känns mycket lättare i hjärtat när fåglarna börjar sjunga sina vårsånger redan innan solen gått upp. Snart täcks marken av nytt gräs och knopparna brister. Något annat som får hjärtat att kännas lite bättre; när jag visslade på hästarna idag, gnäggade älsklingshästen och gallopperade fram till mig. Hur fint? Jag smälte lite inombords och kramade honom extra hårt.

Dock saknar jag den tedrickande, vita katten, Sture något fruktansvärt. Efter bara två dagar. Så går det när man skaffar en för fin katt. Dessutom försöker jag fotografera skolarbete, men min självkritiska sida med prestationsångest och annat kul tar över och ingenting är bra nog. Det är skönt på ett sätt, för det hjälper mig att prestera bättre och fortsätta utvecklas, men samtidigt måste det vara klart imorgon och då blir det lite jobbigare. Jag ska sova på saken, det blir alltid bättre då.

Idag är jag så fruktansvärt oinspirerad, det blir så när dagarna flyter ihop i en enda grå massa. Vi tittar på lite gamla bilder som får mig att tänka på vår i stället.

En frukost i min gamla lägenhet Boris för tusen år sedan. Observera den enorma matteboken i bakgrunden, den var min frukostkompis (och lunch-, middag- och kvällsmatskompis) i ett par månader (så går det när man struntar i att plugga matte i 2 år och måste panikgöra allt på slutet).


Första knopparna en tidig vårdag.


Nykläckta ankungar med världens mjukaste dun.


Att ligga på en brygga och kisa upp i himlen.


Första barfotapromenaden.

Vi tar en liten titt i vårt kök!


Våra oförskämt fina stolar var ljust träfärgade innan, kantstötta och slitna. Likaså bordet. Jag slipade och målade en hel helg, och såhär blev det. Superfint. Dessutom blev det mycket färg över till annat.


Mattan kom vi över på Erikshjälpen för en hundring, den passar perfekt till stolarna.


Gardinen är från Emmaus och lampan är egentligen en barnrumslampa från IKEA. I fönstret står kryddor och några växter som mosats av en Sture.


Där står också ett rayogram som jag gjorde i höstas på fotografik-kursen.


På väggen hänger en tavla som John har målat.


På en annan vägg hänger hyllan som jag och John snickrade ihop. Där bor nu allt vårt té, oboy, finaste brickan, ett annat rayogram, en liten kamera och två elefanter.


En annan elefant är bosatt ovanför spisen, den brukar hålla koll på tiden åt mig när jag lagar mat.


Det är ju inte bara vår matplats, utan också Stures. För att folk inte ska ta fel har vi ett fint litet vykort som min mamma skickat till oss, ser precis ut som en Sture.

Igår invigde jag och min galaxhjälte fredagen (och våren) med årets första glass!


Vi satt i solen bredvid en fin cykelkorg.


När vi kom hem lagade vi en supergod sallad med varm paprika, avokado och rostade sojabönor. Vi gjorde egen dressing också. Galet gott!


Senare på kvällen var det dags för bio, till vår stora förtret pudersnöade det lite. Fast, tänkte vi, det gör ju inget när man ändå ska sitta i en biosalong i några timmar framöver.


Men, när vi kom ut från biosalongen var hela marken täckt av snö. Usch och fy. Idag ser man dock asfalten igen, men ändå. Ingen mer snö nu, tack.

Förresten, ni som inte sett Black Swan än, gör det! Den är helt fantastisk på alla sätt och vis. Jag var helt mållös efteråt.