Jag har galaxens finaste vänner. Det är jag helt övertygad om. En av de allra bästa (bästbästa) heter Jenny. Hon är finurlig och dramatisk, fast ändå med fötterna på jorden. Precis som jag älskar hon hästar, fyrbenta vänner i alla former egentligen. Jenny är världsbäst på att sjunga och när hon blir stor ska bli allra bäst på att sjunga opera. Hon är en sådan vän som alla behöver. Vi umgicks hela tiden innan, red flera mil, åt hallon och kladdkaka, badade i grumligt sjövatten, detektivade och filosoferade om livet. Nu sjunger hon dock opera i Stockholm så vi ses inte alls lika mycket längre. Det gör lite ont i hjärtat, men det blir desto finare när vi ses. Nu har vi inte träffats på superlänge och jag går nästan av på mitten av saknad. På lördag ses vi igen. Det kommer bli kalas.