När jag vaknade idag var det strålande fint väder ute. Det firade jag med frysta hallon och mjölk till frukost. Mjölken fryser och blir nästan som glass. Gott!



Sedan kröp jag ner mellan mina två pojkar igen. Galaxens finaste. (Ifall ni undrar håller vi på att vänja Sture vid sele, för att underlätta för framtida utflykter.)


Sedan åkte jag ut till landet för att hälsa på mina föräldrar och klappa på alla fina djur. Här är utsikten från mitt rum. Det är världens bästa läsrum, på kvällarna blir det så tyst att man hör mössen prassla i väggarna och vinden susa utanför. Väldigt stämningsfullt.


Videkissarna har redan slagit ut! Snart, snart så är det vår igen!


Jag släppte ut våra löpänder, då blev de superglada (och lämnade mystiska spår efter sig i snön)!

Sigrid sa hej. Hon är den sötaste katten jag vet, efter Sture såklart. Jag är hennes favoritmänniska så hon blir jätteglad varje gång jag kommer hem. Sist jag sov över låg hon på min mage hela natten.


Mamma bjöd på wienerbröd. Vi ville egentligen ha semlor, men de var slut. Fast wienerbröd är lika bra!


Innan solen gick ner hann jag också att rida min finafina ponny. Han var lite blyg för kameran idag, men här är hans öron i alla fall. Just nu är det sådär härligt vinterluddiga som bara ponny-öron blir.




Jag hann också att fotografera stjärnorna. Pappas kamerastativ är sönder så jag använde en stol i stället, fungerade minst lika bra. Det är något av det bästa med landet, att man kan se stjärnorna. Så himla fint.