Los Angeles, del sju - Staples Center + LA Zoo

Jag är galet långsam med bilderna från Los Angeles, men jag har så mycket annat att pyssla med. Här är i alla fall näst sista delen av vår resa:


En kväll var vi och tittade på en NHL-match på Staples Center. Min familj är hockeygalen (alla utom jag och mamma ungefär) så det var ett måste. LA Kings mötte Chicago Blackhawks.


Min glada pappa (+suddiga mamma och syster) innan match.


Det var galet mycket folk.


Så var matchen igång. Det var ungefär precis som det ser ut på film, folk skriker och hejar tills öronen gör ont. I stället för ismaskin hade de unga tjejer i push up och magtröja som skrapade isen. Hemmalagets maskot sprang runt och hällde popcorn över bortalagets supportrar. Knäppt, men underhållande.



I pausen hade de häftiga ljusshower och folk tävlade om en bil i "hela havet stormar".


Chicago Blackhawks vann efter en jämn och faktiskt väldigt spännande match.

En annan dag var vi på Los Angeles Zoo.






Innan tyckte jag att flamingos var lite magiska sådär, men efter att ha sett dem här upplever jag bara dem som hotfulla och lite läskiga. Fortfarande lika vackra, men charmen försvann när de slogs och bråkade. Synd, de är ju så fina egentligen.











Girafferna var mina favoriter, de hade grävt ur deras inhängnad så besökarna stod i ögonhöjd med dem. Väldigt mäktigt, och så kan man ju inte annat än älska deras galna tungor och beslöjande ögonfransar.






Tigrar har lite större tassar än min fina John.







Inne på området såg vi förutom en massa inhägnade djur också ett dussin vilda kolibrier. Jag lyckades fånga en av dem på bild. Himla fina (och snabba) små varelser.

Los Angeles, del sex - Santa Monica Beach

En dag åkte vi till Santa Monica Beach. Där fanns det både pariserhjul och bergochdalbana, men jag strosade mest längs med stranden, fotograferade alla hungriga fåglar och njöt av solen.


Reseproviant.













Innan vi åkte hemmåt igen köpte vi en churros, smakar ungefär som äppelpaj.



På vägen hem stannade vi på en restaurang som heter Chili's, där åt vi den godaste efterrätten någonsin. Kladdkaka med varm fudge inuti, vaniljglass med hård chokladglasyr och kolasås. Så galet gott. Fast, så galet mättande. Jag och John delade på en, annars hade vi aldrig orkat äta upp. Superfin dag!

Los Angeles, del fem - Universal Studios


På nyårsafton åkte vi till Universal Studios. Här är John och jag framför globen utanför själva nöjesparken.


Vi hittade läskiga klubbor med galet mycket glasyr på. Det fanns väldigt mycket knasiga bakverk i USA.


Ett kvaddat rymdskepp.


Och en uppochnervänd glassko.


Den största julgranen jag sett. Helt galet stor.


Hajen! Damdam, damdam..


Det var helt stört mycket folk där.


Vi träffade på Marge och Homer Simpson.


Här är jag i kön till rundturen. Eftersom det var så knäppt mycket folk fick vi vänta i nästan två timmar.


Äntligen kom vi på tåget som skulle ta oss runt på inspelningsområdet.


Vi blev attackerade av King Kong i en helt galet 3D "bio", där vagnen skakade och dinosaurier dreglade på oss.


Bilar exploderade.


Och vi hamnade mitt i en jordbävning på tunnelbanan.


Efteråt gick vi och åt på Bubba Gumps, en restaurang som var helt efter Forrest Gumps tema. Helt fantastiskt!


Det fanns citat från fimen överallt.


Och menyn med efterrätter och drinkar fanns på ett pingisrack, så himla fiffigt.


Här är jag, John och Karen. Mamman i Simons värdfamilj.


Min mat. Det godaste jag någonsin ätit. Dör lite bara jag tänker på det.



Vi gick förbi Hard Rock Café, men där var det en privat fest så vi kunde inte gå in och kika.


Vi hittade en helt knäpp godisaffär med legobitar av druvsocker. Man kunde bygga med dem som med vanliga legobitar.


Efteråt åkte vi hem till Simons värdfamilj, klappade deras fina hundar och åt god mat. Finfin dag!

Los Angeles, del fyra - Hearst Castle

En dag bestämde vi oss för att besöka ett slott som vi hade hört var fint. Vi tog bilen förbi Santa Barabara och besökte Hearst Castle.


Kustvägen var helt galet fin.


Spännande blommor vi hittade vid en mack där vi stannade och köpte reseproviant. Här såg vi också vår andra kolibri, men den fastnade aldrig på bild.




När vi kom fram blev vi förföljda av hungriga fåglar.



Vi åkte ner till stranden medan vi väntade på att rundturen skulle börja.




Så himla fin strand.



En strandad sjöstjärna som tidvattnet spolat upp och någon anemon (?) av något slag.



Efter en timme startade rundturen. Här är vi vid den helt fantastiskt fina poolen utanför slottet.



Tänk att vakna upp till denna utsikten varje dag.


Inuti fanns det fantastiskt fina tak.


Och mängder av vackra tyger.


Ett eget bibliotek hade inte varit fel.


Fina lampor och mäktiga eldstäder fanns det också gott om.


En häst med människoögon. Lite läskig, jag hade nog inte vågat ha den ovanför mig när jag sov.


Hela rundturen avslutades vid det romerska badet. Bottnen på bassängen var belagd med mönster i 24karat guld, helt knäppt. Fin dag och makalöst fint slott.

Los Angeles, del fyra - Disneyland

En dag packade vi våra väskor och åkte iväg till Disneyland i Los Angeles. Vi valde fel dag, för just den dagen var det helt fullpackat, det hade inte varit så mycket folk på 10 år. Så vi fick inte komma in på själva Disneyland förrän på kvällen, istället fick vi gå in på äventyrsparken bredvid. Två nöjesparker till priset av en, inte oss emot.


På vägen dit körde vi genom centrala Los Angeles och såg enorma, blänkande höghus.


Det hade varit kallt på natten så bergstopparna var täckta med snö.


Inne på äventyrsparken fanns det ett gigantiskt pariserhjul med vippande korgar.


Vi hittade en italiensk restaurang som såg fin ut. Kanske den godaste pastan jag någonsin ätit med räkor, vitlök och ett tjockt lager parmesan.


Efter maten ville de andra åka karusell, men eftersom jag inte klarar av karuseller som går runt runt, och John inte kommer överrens med bergochdalbanor gick vi på upptäcksfärd istället. Vi hittade en klätterborg full av ungar.



Sedan hittade vi den bästa åkturen någonsin! Som Colorado på Liseberg fast ungefär åtta gånger bättre!





Vi stannade ett tag för att kika på fåglarna som bodde i dammen på området och för att vila benen.


Sedan mötte vi upp de andra vid pariserhjulet, och så plötsligt var det dags att gå in på det riktiga Disneyland!


Hela området var täckt av julpynt.


Det snöade! Fast på låtsas.


Fin bioskylt.


Slottet var galet fint upplyst, på håll såg det ut som gnistrande frost.


Gågatan, full av julpynt.




Poff, så fylldes himlen av fantastiska fyrverkerier!


När fyrverkerierna var över gick vi närmare slottet och då såg vi att hela slottet var täckt av fantastiska ljus-spiraler.


Jag förälskade mig i dessa lampor som hängde vid Alice i Underlandet.


När benen var trötta och vi knappt kunde hålla ögonen öppna begav vi oss hemmåt igen. Disneyland var en fin upplevelse trots allt folk.


Los Angeles, del tre - hundvalpar och en solnedgång





En dag åt vi en supergod wok som man fick plocka ihop själv, och jag fick en uppmaning att spendera mer tid utomhus.




En annan dag spenderades på ett köpcentrum i närheten. Där fanns den knäppaste affären jag någonsin sett, med små fina hundar i skyltfönstret. Jag hittade en fransk bulldog som jag förälskade mig i (dock fastnade den aldrig på bild) och mitt hjärta krossades lite när jag var tvungen att gå därifrån utan den.


Jag och John köpte världens godaste glass: hallonsorbet med varm fudge, choklad och vispgrädde.


På kvällen gick vi på Narnia i 3D. Den var superfin, såklart.


En annan dag bestämde vi oss för att åka till Malibu Beach med Simons lagkamrat Alex. På vägen dit stannade vi så att John, Simon, Alex och Pär (min systers pojkvän) kunde köra gokart.


Vi kom fram precis lagom till solnedgången.


Eftersom det var vinter även i Los Angeles (trots 20-25 grader om dagarna) blev det ganska kallt när solen försvann (därav min frusna min, och röda näsa).


Ett stelt och lite knäppt gruppfoto.


Alex och Simon. Hans pappa var svensk så han kunde säga "knaeckebroead" och "koettboullar".


En hoppande pojkvän.


Så himla fin solnedgång.


Alldeles för fin för att slösas bort, tyckte vi, så John fångade den och tog med hem. Kan behövas nu i vinterrusket.

Los Angeles, del två - Ronald Reagan och fina hundar

När vi äntligen kommit fram till Los Angeles letade vi upp bilen vi hyrt och försökte ta oss till hotellet. Det var inte så lätt för vägsystemet är helt annorlunda än här i Sverige, dessutom var vi galet trötta efter 12 timmar på flygplanet, så vi irrade runt i Los Angeles centrum i 2,5 timmar innan vi hittade till motorvägen som skulle ta oss till vårt hotell. Väl framme somnade vi bums.


När vi kikade ut genom fönstret dagen därpå blev vi lite extra glada när vi såg en pool nedanför, det var alldeles för mörkt för att lägga märke till den kvällen innan. Denna poolen var dock för kall för att vi skulle doppa mer än tårna, i alla fall på kvällen när vi badade. Bubbelpoolen som låg bredvid använde vi däremot ett par gånger.



Så himla vackert landskap. Det fanns kulliga berg vart man än vände sig.


Vårt bagage kom bort någonstans på vägen och blev oturligt nog kvar i Zurich, så vi åkte till ett shoppingcenter med överdådiga juldekorationer för att köpa ett ombyte kläder.


Där fanns det ett tåg med en moloken pojke.


Och en helt knäpp godisaffär. Dock visade det sig, några dagar senare, att godiset inte alls var så gott som det såg ut.


Vi åkte till hockeyhallen för att titta på Simon. När det är jul i USA då är det verkligen jul, till och med i ishallen.


En dag åkte vi till the Ronald Reagan Library som ligger i Simi Valley där Simons värdfamilj bor. Då blev John såhär uppspelt!


Min lillebror! Han är kameraskygg (stackaren som har en fotogalen familj) och ser därför ut som en liten ledsen hundvalp på alla bilder.


Corey, den äldsta sonen i Simons värdfamilj.


Väl inne på Ronald Reagan Library fick man gå in i det riktiga flygplanet som han och hans medarbetare flög i. Det hade plockats isär och sedan ihop för hand (!) för att kunna komma på plats.



Utsikten från fönstret var helt galet fin.
Det var dock lite läskigt hur de smög in propaganda lite här och var. Det märktes inte bara här utan i hela USA. Det gjorde mig ganska nervös, för hur många ser verkligen att faktan är vinklad? Lite läskigt.


I ett rum hade de byggt upp en liten modell av vita huset, på baksidan kunde man kika in i rummen.


Den finaste miniatyrgranen jag sett.


I samma rum fanns det julgranar. Varje julgranar symboliserade ett årtionde i USAs historia. I ett fanns det ett piratskepp.


Femtiotals julgranen.


Den allra bästa julgranen. Vem vill inte pryda sin julgran med en klarinett och en höghatt? Måstemåste ha det i nästa julgran.


På baksidan fanns en bit av Berlinmuren.


Så vacker utsikt.


Så normala som vi kan bli. Ungefär.


På kvällen åkte vi hem till Simons värdfamilj för att äta amerikans julmiddag. Vi åt knasiga nachochips till efterrätt.


Deras julgran var fullproppad med allt möjligt. Tåg, stjärnformade kor och snögubbar. Supermysigt.


Värdfamiljen hade två hundar, Miley och Alex, båda är adopterade från ett rescue center. Så himla fina hundar. Detta är Miley, en boxer-pitbull blandning.


Och Alex. En korsning mellan tax och chiuaua. Ungefär världens sötaste hund som dansade på bakbenen och somnade i knät.
Detta var de första dagarna i Los Angeles, under dessa var vi mest trötta av jetlag (jag somnade i värdfamiljens soffa flera gånger) men hade det ändå superfint.

Los Angeles, del ett - ditresan

Resan till Los Angles var helt knäpp. Först blev min mammas pass galet försenat på grund av snöovädret i Europa, hon är brittisk medborgare så passet var skickades från Frankfurt bara några dagar innan vi skulle åka. Detta resulterade i att hon på söndagen var utan pass, och vi skulle åka från Köpenhamn kl 12 på måndagen. Tack vare fantastiska internet fick vi reda på att det skickats och skulle befinna sig på Landvetter kl 7 på måndagmorgonen. Jennys fina pappa ställde upp och skjutsade upp henne. Tillsammans letade de reda på mammas pass, hon hoppade på ett flyg och var framme i Köpenhamn tjugo i elva. Helt galet. Vi var ganska nervösa när vi stod på Kastrup och väntade på henne, och hoppades, hoppades att hon skulle komma med planet.


Dock var all stress helt förgäves då Heathrow (där vi skulle mellanlanda) var stängt på grund av snöovädret. Engelsmän och snö är ingen fantastisk kombination. När vi fick reda på att vårt flyg var inställt sprang vi till väntsalen och hämtade en nummerlapp. Numret som blev betjänat var 265, vi hade nummer 596. Så vi väntade och väntade.

Väl framme vid disken fick vi reda på att det var nästintill omöjligt att ta sig till Los Angeles, speciellt då vi var så många. Vi blev ställda i väntelista på ett flyg till Chicago, men när vi kom fram var det bara en plats kvar, så vi sprang tillbaka till informationen. Väntade i lite mer i en timme och fick till slut biljetter till Los Angeles via Zurich. Dock var detta på onsdagmorgonen, så vi tog in på ett hotell i Malmö i 2 nätter.


Där fanns det en super-rosa gran och en lite mindre rosa julbock.



Vi åt pasta på en restaurang med fina lampor.

Fina föräldrar.

Dagen därpå spenderades på stan. Jag köpte ett par kjolar på rea och John fördrev tiden genom att boxas med sig själv. Ungefär.

Innan det var dags att springa tillbaka till hotellet för att sova värmde vi oss med världens godaste chokladmjölk. Jag fick en fin gräddmustasch på köpet.

Nästa dag befann vi oss till slut på Kastrup igen (trots försenade tåg). Jag kramade elefanterna hejdå och vi hoppade på planet till Zurich. Dock var det en timme försenat så vi missade vårt plan till Los Angeles. Igen. Vi blev återigen satta på väntlista till ett flyg till Los Angeles. Vi sprang dit och kom, till vår stora förvåning, med planet! Hur bra?

Såhär ser världen ut ovanför molnen. Som sockervadd ungefär.

åter i kalla Småland

Nu är jag hemma i kalla Sverige igen. Jag har haft det super i Los Angeles. Helt obeskrivligt bra. Vi var på Disneyland, åt galet god mat, åt alldeles för mycket mat (nästintill oundvikligt), såg kolibrier, jag köpte en randig Diana (!!!), klappade små hundar i skyltfönster, njöt av solskenet och värmen, blev spottade på av en dinosaurie på Universal studios och träffade fina människor. Jag kunde utan problem stannat en vecka till. Simons värdfamilj var galet fin också, saknar dem jättemycket redan.

Här är jag och min kärlek. Och det obligatoriska posandet framför Universal Studios-globen innan man går in på själva området. Jag tog ungefär 2400 bilder, så jag har en hel del att gå igenom. Ett par av dem kommer nog hamna här också.

Appropå ingenting, jag trodde inte riktigt på jetlag innan, kunde inte riktigt förstå vad som var så farligt. Det är ju bara att ställa tillbaka dygnet igen? Fast, näe. Inatt somnade jag inte förrän halv 2 och vaknade, superpigg, redan vid halv 6. Vid tolvtiden blev jag helt galet trött igen, och vid 17 höll jag på att somna i Johns farföräldrars soffa. Så nu har vi sovit mellan 18-21. Världen är konstig. Speciellt när 9 timmar bara försvinner. Poff väck.

Det är i alla fall (trots jetlag) fint att vara hemma igen. Jag har saknat min säng och alla fina människor som finns här i de Småländska skogarna.

Hejdå Sverige, Hej Los Angeles

Jag har ungefär hundratusen fjärilar i magen just nu, för om några timmar bär det av till Köpenhamn där jag (och min familj, plus pojkvänner) ska spendera en natt, för att sedan åka vidare till Los Angeles. Vi ska fira jul och hälsa på min lillebror som spelar ishockey där. Spännande!


Kanske har jag internet där, annars; God Jul alla fina, så ses vi igen den 8 Januari.

RSS 2.0