Molly.

Jag har varit bortskämd med att alltid ha djur. Pälsbeklädda vänner i alla dess former. Charmiga hundar, fantastiska hästar och tillgivna katter. Fina små följeslagare. Alla lika älskade fast på olika sätt. Jag måste ha en liten (eller stor) pälsboll till vän nära mig annars är jag inte hel. Det har jag förstått nu när jag flyttade ifrån landet (på riktigt) in till staden. Hjärtat är så tomt utan en varm nos som väcker en på morgonen. Jag längtar så att jag går av på mitten tills en liten krabat flyttar in hos oss. Än har vi inte hittat någon som passar oss (antingen är den för dyr för ett par studenter eller så bor den alldeles för långt bort), jag letar i tidningen och på internet varje dag. Till slut så hittar vi väl också en vän.