Resan till Los Angles var helt knäpp. Först blev min mammas pass galet försenat på grund av snöovädret i Europa, hon är brittisk medborgare så passet var skickades från Frankfurt bara några dagar innan vi skulle åka. Detta resulterade i att hon på söndagen var utan pass, och vi skulle åka från Köpenhamn kl 12 på måndagen. Tack vare fantastiska internet fick vi reda på att det skickats och skulle befinna sig på Landvetter kl 7 på måndagmorgonen. Jennys fina pappa ställde upp och skjutsade upp henne. Tillsammans letade de reda på mammas pass, hon hoppade på ett flyg och var framme i Köpenhamn tjugo i elva. Helt galet. Vi var ganska nervösa när vi stod på Kastrup och väntade på henne, och hoppades, hoppades att hon skulle komma med planet.


Dock var all stress helt förgäves då Heathrow (där vi skulle mellanlanda) var stängt på grund av snöovädret. Engelsmän och snö är ingen fantastisk kombination. När vi fick reda på att vårt flyg var inställt sprang vi till väntsalen och hämtade en nummerlapp. Numret som blev betjänat var 265, vi hade nummer 596. Så vi väntade och väntade.

Väl framme vid disken fick vi reda på att det var nästintill omöjligt att ta sig till Los Angeles, speciellt då vi var så många. Vi blev ställda i väntelista på ett flyg till Chicago, men när vi kom fram var det bara en plats kvar, så vi sprang tillbaka till informationen. Väntade i lite mer i en timme och fick till slut biljetter till Los Angeles via Zurich. Dock var detta på onsdagmorgonen, så vi tog in på ett hotell i Malmö i 2 nätter.


Där fanns det en super-rosa gran och en lite mindre rosa julbock.



Vi åt pasta på en restaurang med fina lampor.

Fina föräldrar.

Dagen därpå spenderades på stan. Jag köpte ett par kjolar på rea och John fördrev tiden genom att boxas med sig själv. Ungefär.

Innan det var dags att springa tillbaka till hotellet för att sova värmde vi oss med världens godaste chokladmjölk. Jag fick en fin gräddmustasch på köpet.

Nästa dag befann vi oss till slut på Kastrup igen (trots försenade tåg). Jag kramade elefanterna hejdå och vi hoppade på planet till Zurich. Dock var det en timme försenat så vi missade vårt plan till Los Angeles. Igen. Vi blev återigen satta på väntlista till ett flyg till Los Angeles. Vi sprang dit och kom, till vår stora förvåning, med planet! Hur bra?

Såhär ser världen ut ovanför molnen. Som sockervadd ungefär.