En dag packade vi våra väskor och åkte iväg till Disneyland i Los Angeles. Vi valde fel dag, för just den dagen var det helt fullpackat, det hade inte varit så mycket folk på 10 år. Så vi fick inte komma in på själva Disneyland förrän på kvällen, istället fick vi gå in på äventyrsparken bredvid. Två nöjesparker till priset av en, inte oss emot.


På vägen dit körde vi genom centrala Los Angeles och såg enorma, blänkande höghus.


Det hade varit kallt på natten så bergstopparna var täckta med snö.


Inne på äventyrsparken fanns det ett gigantiskt pariserhjul med vippande korgar.


Vi hittade en italiensk restaurang som såg fin ut. Kanske den godaste pastan jag någonsin ätit med räkor, vitlök och ett tjockt lager parmesan.


Efter maten ville de andra åka karusell, men eftersom jag inte klarar av karuseller som går runt runt, och John inte kommer överrens med bergochdalbanor gick vi på upptäcksfärd istället. Vi hittade en klätterborg full av ungar.



Sedan hittade vi den bästa åkturen någonsin! Som Colorado på Liseberg fast ungefär åtta gånger bättre!





Vi stannade ett tag för att kika på fåglarna som bodde i dammen på området och för att vila benen.


Sedan mötte vi upp de andra vid pariserhjulet, och så plötsligt var det dags att gå in på det riktiga Disneyland!


Hela området var täckt av julpynt.


Det snöade! Fast på låtsas.


Fin bioskylt.


Slottet var galet fint upplyst, på håll såg det ut som gnistrande frost.


Gågatan, full av julpynt.




Poff, så fylldes himlen av fantastiska fyrverkerier!


När fyrverkerierna var över gick vi närmare slottet och då såg vi att hela slottet var täckt av fantastiska ljus-spiraler.


Jag förälskade mig i dessa lampor som hängde vid Alice i Underlandet.


När benen var trötta och vi knappt kunde hålla ögonen öppna begav vi oss hemmåt igen. Disneyland var en fin upplevelse trots allt folk.