Nu är jag hemma i kalla Sverige igen. Jag har haft det super i Los Angeles. Helt obeskrivligt bra. Vi var på Disneyland, åt galet god mat, åt alldeles för mycket mat (nästintill oundvikligt), såg kolibrier, jag köpte en randig Diana (!!!), klappade små hundar i skyltfönster, njöt av solskenet och värmen, blev spottade på av en dinosaurie på Universal studios och träffade fina människor. Jag kunde utan problem stannat en vecka till. Simons värdfamilj var galet fin också, saknar dem jättemycket redan.

Här är jag och min kärlek. Och det obligatoriska posandet framför Universal Studios-globen innan man går in på själva området. Jag tog ungefär 2400 bilder, så jag har en hel del att gå igenom. Ett par av dem kommer nog hamna här också.

Appropå ingenting, jag trodde inte riktigt på jetlag innan, kunde inte riktigt förstå vad som var så farligt. Det är ju bara att ställa tillbaka dygnet igen? Fast, näe. Inatt somnade jag inte förrän halv 2 och vaknade, superpigg, redan vid halv 6. Vid tolvtiden blev jag helt galet trött igen, och vid 17 höll jag på att somna i Johns farföräldrars soffa. Så nu har vi sovit mellan 18-21. Världen är konstig. Speciellt när 9 timmar bara försvinner. Poff väck.

Det är i alla fall (trots jetlag) fint att vara hemma igen. Jag har saknat min säng och alla fina människor som finns här i de Småländska skogarna.