Idag ringde väckarklockan redan klockan 8 (John skulle upp tidigt), men det gjorde inte så mycket, för när jag slog upp ögonen såg jag en blå himmel för första gången på evigheter.


Det firade jag med mannagrynsgröt och björnbär till frukost.


Mina vårigaste kläder åkte på för en promenad runt Växjö-sjön.



Det var galet mycket folk ute, joggare, pensionärer och småbarnsfamiljer. Inte konstigt egentligen, det var ju perfekt promenadväder. Jag behövde inte ens halsduk och vantar. Fantastiskt fint.



Jag träffade på ankorna (eller "kacka" som en liten pojke vid sjön sa) som bor vid strandbjörket.


När jag ändå var i närheten hälsade jag på galaxens finaste farfar på sjukhuset.


När jag kom hem några timmar senare visade termometern nästan 10+, helt galet. Hur tusan gick det till?


Jag lagade mat som jag åt ute på balkongen, ihopvirad i ett par filtar med en nyfiken katt kring fötterna. Vet ni? Nu är det äntligen vår. Det gör mig helt obeskrivligt glad, som jag har väntat!